MIN UPPLEVELSE 1:A DAGEN/EVA
Efter en ganska riskfylld bilresa, där det några gånger kändes som den sista, kom vi då fram till Missahoe Childrenshome på fredagseftermiddagen. Det har varit många olika känslor hela dagen, gråt som bara måste ut, skratt, förtvivlan över hur ORÄTTVIS världen är men också lycka över att vi faktiskt har möjlighet att göra denna resa. En dag med många insikter.
Under bilresan slog det mig gång på gång vilket vackert land Ghana är, väldigt grön natur på landsbygden. Vi åkte genom fattiga förorter och byar där både barn och vuxna gick i trafiken och försökte sälja allt möjligt, toapapper, dryck, solglasögon m.m. Då när vi sitter där och tre små smutsiga, eländiga killar kommer fram till bilfönstret och vill sälja till oss och ropar: Please, buy", då är det svårt att inte bryta ihop. Samtidigt insåg jag snabbt att jag måste försöka att stänga av känslorna för jag kan ju inte åka hit och må dåligt över all fattigdom och jag är ju faktiskt här för att hjälpa. Jag ljuger om jag säger att det är lätt att stänga av men man vänjer sig lite vartefter tiden går.
När vi kom till barnhemmet var det en chock för mig när jag insåg vilken misär barnen faktiskt bor i. Visst de har sängar och några andra möbler, lite belysning och rent vatten men det saknas ju ändå så mycket för dessa barn. De har en fin trädgård med mycket grönt och några rabatter men utsidan är bättre än insidan. Såg snabbt att det finns en bra plats för fotbollsmålen.
Barnen välkomnade oss direkt och alla kläder och skor har så smått börjat att delas ut och Mauwsi bedömer vem som behöver vad och hur mycket. Det känns som om det finns en hel del åt alla barn. Övriga saker plockar vi fram vartefter. Vi har tillsammans med barnen haft en mysig kväll med bl.a. lite spel, "språklektion" och lite högläsning ur "That boy Emil".
Nu är det lördagmorgon, ca 05.40 (07.40 hemma) och natten har varit VARM men jag har ändå kunnat sova ganska bra. Hör därute att barnhemmet börjar vakna, det är långa dagar här har jag förstått, att alla vaknar tidigt även när det är ledigt. Nu ska även jag gå upp och börja dagen med en liten bucketshower.
Vi kommer att försöka uppdatera bloggen varje dag men det beror på om vi har uppkoppling .
Kram Eva 💚💛❤
Under bilresan slog det mig gång på gång vilket vackert land Ghana är, väldigt grön natur på landsbygden. Vi åkte genom fattiga förorter och byar där både barn och vuxna gick i trafiken och försökte sälja allt möjligt, toapapper, dryck, solglasögon m.m. Då när vi sitter där och tre små smutsiga, eländiga killar kommer fram till bilfönstret och vill sälja till oss och ropar: Please, buy", då är det svårt att inte bryta ihop. Samtidigt insåg jag snabbt att jag måste försöka att stänga av känslorna för jag kan ju inte åka hit och må dåligt över all fattigdom och jag är ju faktiskt här för att hjälpa. Jag ljuger om jag säger att det är lätt att stänga av men man vänjer sig lite vartefter tiden går.
När vi kom till barnhemmet var det en chock för mig när jag insåg vilken misär barnen faktiskt bor i. Visst de har sängar och några andra möbler, lite belysning och rent vatten men det saknas ju ändå så mycket för dessa barn. De har en fin trädgård med mycket grönt och några rabatter men utsidan är bättre än insidan. Såg snabbt att det finns en bra plats för fotbollsmålen.
Barnen välkomnade oss direkt och alla kläder och skor har så smått börjat att delas ut och Mauwsi bedömer vem som behöver vad och hur mycket. Det känns som om det finns en hel del åt alla barn. Övriga saker plockar vi fram vartefter. Vi har tillsammans med barnen haft en mysig kväll med bl.a. lite spel, "språklektion" och lite högläsning ur "That boy Emil".
Nu är det lördagmorgon, ca 05.40 (07.40 hemma) och natten har varit VARM men jag har ändå kunnat sova ganska bra. Hör därute att barnhemmet börjar vakna, det är långa dagar här har jag förstått, att alla vaknar tidigt även när det är ledigt. Nu ska även jag gå upp och börja dagen med en liten bucketshower.
Vi kommer att försöka uppdatera bloggen varje dag men det beror på om vi har uppkoppling .
Kram Eva 💚💛❤