isabelleighana.blogg.se

På förmiddagen idag var vi i skolan. Det var sista dagen i klassen vi har varit i senaste dagarna, så nästa vecka ska vi vara någon annanstans. Förmodligen blir vi uppdelade då och får vara ensamma med klasserna, denna vecka var mest lite träning. Efter skolan fick vi lunch och sen åkte vi hem för att packa ryggsäckarna. Ska bli kul att sova på hotell och jag håller tummarna för att vi har en dusch med rinnande vatten och varmvatten så jag äntligen kan tvätta håret ordentligt. På barnhemmet har vi endast en bucket-shower och duschar i det kalla regnvattnet som rinner ner i stuprännorna från taket. 

 

Igår fick vi äntligen tillbaka elen. Det är ofta strömavbrott här, men igår hade den varit borta i ett dygn så vi frågade vår hostmother Mauwsi vad hon trodde var fel, eftersom alla andra hushåll i närheten verkade ha el. Jag kan ju nämna att det blir kolsvart vid 6 här på kvällarna och barnhemmet äger inga ljus eller ficklampor, så utan el är det bäckmörkt redan vid 6. Mauwsi berättade att hon misstänkte att det är för att hon ligger efter med betalningen. Hon har inte haft råd att betala elräkningen sedan augusti, och har dragit på sig en större och större skuld för varje månad som går. Alla hennes pengar kommer ifrån volontärer, bistånd och skolan och de pengarna ska bekosta mycket. Vi valde därför att göra henne fri från skulder och betala alla hennes skulder för elen, samt el för oktober månad. Hon blev överlycklig. Jag kan själv tänka mig hur jobbigt det måste vara att inte kunna betala en sådan viktig sak som el och dessutom sitta på flera skulder. Skulden låg på ca 400 cedi från augusti månad, vilket motsvarar 850 svenska kronor. Så det är ju inga stora summor pengar vi talar om, ifall man jämför med elpriserna hemma i Sverige. Elen här är lika viktig för oss som den är för barnen. De äldre behöver läsa läxor, de måste kunna laga mat och det är inte alls roligt för småttingarna att springa runt och snubbla i mörkret.