MISSAHOE MONTESSORI SCHOOL
Skolan vi jobbar på måndag-fredag heter Missahoe Montessori School och ligger mitt i Kpandu. Det finns en "daycare" för de yngsta barnen mellan 0-2 år. De leker under dagarna, sjunger sånger och sover middag med sina fröknar. Vi går alltid dit och gosar på rasterna. Men det är en liten tjej som är livrädd för oss och jag överdriver inte,hon blir helt hysterisk när vi kliver in i rummet, hon vågar varken se på oss eller bli rörd av oss. Vi försöker gulla med henne lite så hon ska mjukna men hittills har det inte gjort några framsteg... Sedan finns det 6 klasser för de yngre barnen. I de yngsta klasserna pratar de mest om regnbågens färger, vad varje kroppsdel heter, alfabetet och allt det simpla och grundläggande. Jag personligen tycker det är helt vansinnigt att de börjar ha lektioner så tidigt, barnen kan inte vara mer än 4 år. Sedan finns det klasser även för 5,6,7 och 8-åringarna där de börjar med mer styrda lektion och där lärandet börjar på allvar. Här är det stränga lärare kan jag lova. Allt ska skrivas fint, det ska vara raka rader och fina bokstäver och för det mesta känns det som att det är det viktiga, inte att det blir rätt. Alla ramsor med siffror, böner och bokstäver ska sjungas i kör, högt och tydligt, annars är det inte ovanligt att man får sig en smäll över fingrarna av lärarens pekpinne.
I en annan byggnad håller de äldre barnen till. Även här finns det sex olika klasser, från åldrarna 8 och ända upp till 18 år. Dock är det bara några få elever som är över 13 år. I dessa klasser lär man sig mer inom samhällskunskap, historia osv utöver matten och engelskan. När man är med i klasserna och undervisar ska vi utgå ifrån läroböckerna som lärarna redan använder och där märks skillnaden mot Sverige genast. Det finns stora brister anser vi och barnen lär sig bara utantill vad de ska skriva eller läsa, när de sedan ska skriva eller läsa något annat kan dom inte. De får lära sig att säga "my name is" i kör, högt och tydligt men när de ska stava det enskilt har dom inte den blekaste aning om hur man gör. Så om läraren säger att eleverna ska skriva "Today I went to church" menar hen att de ska skriva raderna prydligt och rakt ca 10 gånger. Men om man frågar dom 5 minuter senare om de kan skriva samma mening utan att kolla på det gamla kan dom inte, så de är ju ett helt korkat sätt att lära ut på. Barnen lär sig utantill vad de ska säga eller skriva, men dom lär sig inte hur man gör. Läraren, som undervisar i klassen vi har varit i denna vecka, misstänker vi inte kan skriva. Vi pratar alltså om läraren!! Varje gång hon ska skriva på tavlan måste hon titta i boken, ord för ord, så hon kan skriva av på tavlan. När hon ska läsa högt inför klassen går det, men det går väldigt sakta och hon läser verkligen ett ord i taget. Om inte ens läraren kan skriva och läsa ordentligt, hur ska då barnen lära sig? Vi har fått det ganska tydligt förklarat att vi är här för att assistera läraren, inte ändra på lärosättet eller komma med egna läroböcker - men det är svårt att bara stå och se på när man vet att de kunde lära sig så mycket bättre. Det har förutsättningen att få gå i skolan och då är det väldigt synd att de inte får lära sig på rätt sätt från början.
Häromdagen hade klassen med 8-åringar samhällskunskap. Då hade läraren en föreläsning om "your duty in home" och började prata om vad varje elev har för skyldighet i hemmet och till sina föräldrar. Varje elev, SPECIELLT flickorna, ska hjälpa till att städa och laga mat. Pojkarna måste sköta skolarbetet och läxorna så att de kan få en bra utbildning = ett bra jobb, så de kan försörja sin familj och sina gamla föräldrar. En pojke ansåg att hans skyldighet var att köpa en bil till sin mamma när han är vuxen (så hon slipper gå när hon är gammal), vilket var lite gulligt. Men hur som haver är det ganska sjukt hur dessa uråldriga könsroller lärs in i så tidiga åldrar här i Ghana, medan den dagliga samhällsdebatten i Sverige handlar om jämställdhet och en vardag utan könsroller.
