IMORGON SMÄLLER DET
Väckarklockan är ställd och väskorna är stängda och låsta. Jag ligger i sängen och har tänkt få mig några timmars sömn. Vi får se hur det går det med det, i värsta fall får jag ta igen sömnen på planen imorgon haha. Dagen har spenderats med familjen och sen har jag kramat hejdå till några andra älskade personer, usch vad jag kommer sakna vissa här hemma!
Häromdagen sa jag att jag inte var så nervös, att jag kände att jag hade läget under kontroll. Men de känslorna försvann ganska fort. Längtar så mycket ena sekunden och andra sekunden är jag nära att börja gråta när jag ska kramas med mamma. Det är klart att det ska bli läskigt att åka iväg ensam och så men det är ju det jag vill, jag har ju velat åka iväg så himla länge! Det jobbigaste är nog känslan av att vara borta hemifrån, från mamma och pappa, alla självklarheter - det trygga. När vi pratade häromdagen insåg jag att det längsta jag har varit borta ifrån mamma och pappa är 7 dagar, att jämföra det med 58 dagar känns ganska långt borta. Men det ska nog gå bra, tack gud för att Skype och mobiltelefoner finns! Förhoppningvis har jag tid att uppdatera er på Arlanda imorgonbitti, annars hörs vi från Ghana. Kram kram